Hur kan det komma sig att allt kan vara så bra o man är så glad sen försvinner allt och man ligger i sin säng, tankarna snurrar och man ser bara fel med livet fel med sig själv. Jag har de jävligt bra! jag ska absolut inte klaga men tankarna som ingen mer än jag får höra är så extremt jobbiga! Dom ligger där och tränger innanför pannbenet. Skriker att jag ska göra något, lyssna på dom. men jag vet att dom har fel. innerst inne vet jag de. orkar inte med mina egna tankar. kan man få dom att försvinna på något sätt? skulle göra allt för att slippa dom här tankarna..